Bokslukarbarn

Torsdagsbarn, skriven av Sonya Hartnett, är en bok som handlar om en liten flicka vid namn Harper Flute och hennes familj. Boken utspelar sig i Australien under 1930-talet där familjen Flute försöker ta sig genom fattigdomen och olyckan den för med sig. Ingenting blir bättre när Harpers lillebror Tin försvinner in under verandan till deras hus. Under huset börjar Tin gräva oändliga tunnlar, fyllda av hemligheter. Tunnlar som förvildar Tin och som kommer till att spela stor roll i framtiden.
Ovanför jord kämpar familjen på, men olyckan tycks finnas runt omkring dem som ett staket runt en trädgård.

Det var länge sedan jag läste en bok fylld med så mycket känslor på en och samma gång. Sånt kan enligt mig vara väldigt svårt, men Sonya Hartnett har gjort det på ett utmärkt sätt. Flera gånger kom jag på mig själv med att sitta och stirra ner på vissa meningar i boken.

Ofta brukar jag alltid ha något specifikt jag undrar över i slutet t.ex. ”Vad hände med honom?” eller ”Varför hände det där?”. Men jag insåg när jag läst de sista sidorna att jag inte hade något att undra över. De frågor som ställdes under bokens gång besvarades, och slutet var väldigt vackert. Jag hade definitivt kunnat tänka mig att läsa mer, men samtidigt tycker jag inte alls det behövs. Boken har gjort sitt. Fantasin får göra resten.

Betyg: 4 av 5.

-Selma

Det finns program som gör att man kan läsa böcker direkt i datorn. Jag måste säga att det är en uppfinning jag verkligen inte tycker om.
Jag anser att böcker är bäst på papper och jag skulle inte kunna tänka mig att läsa i datorn, på en ipad eller vad för maskin man nu använder.

Men för er som tycker detta är bra kan jag isåfall rekommendera ibook som är itunes eget program. Mamma visade mig det på sin ipad. Det är den mest realistiska av dem jag sett och mamma säger att hon tycker det är det allra bästa av dem.

Själv kommer jag nog inte börja läsa böcker på datorn, inte på ett långt tag iallafall.

Kolla in min mammas blogg: http://karna7.wordpress.com

~Välj bok

~Såhär kan ibooks se ut.

-Selma

Igår läste jag klart triologin om Gemma Doyle och jag måste säga att jag var fast hela serien ut. Jag vet speciellt att jag tyckte om den när jag efteråt fick den välbekanta känslan (som bara kommer när jag tycker en bok är bra) av tomhet vid bokens slut.
Ögat över månskäran, upprors änglar och Längtans rike är de tre delarna i serien. Böckerna handlar om Gemma Doyle, en rödhårig flicka som slängs in i ett evigt äventyr när hennes mor en dag blir mördad och Gemma vittnar till detta. Efter moderns död blir hon skickad till Spence akademin där hon möter Felicity, Penelope, Ann och den indiska pojken Kartik som även de blir inkastade i äventyret.

Böckerna är en utmärkt bild av kjolar, klännigar, korsetter, baler, tebjudningar såväl som kärlek, fantasy, trolldom, spänning och fara. Mer hemligheter än Gemma någonsin kunde anat finnas avslöjas en efter en när hon får tillgång till rikena, en magisk värld bortom vår där en hel del gott och en hel del ont lurar bakom varje krök.

Libba Bray, författaren, beskriver karaktärernas känslor väldigt bra och hon ger även överaskningar och händelser som iallafall jag inte väntade mig. Det gör historien mer spännande och rolig att läsa och för att inte nämna det faktum att jag tycker hon har byggt upp sina karaktärer väl. Många av karaktärerna är inte riktigt vad jag väntade mig, vilket jag gillar. Jag gillar när man aldrig riktigt kan vara helt säker på hur karaktären ska agera.

Att läsa Libba Bray’s triologi om Gemma Doyle var som att vara där i historien och jag kommer definitivt att läsa om böckerna igen i framtiden!

-Selma